.

idag kom värkligheten i kapp mig. jag satt på ett fik med en kompis till mig. när vi kom in på mitt barndomshem.
jag tror inte att hon fattar hur jag känne för saken och det kom hundra frågor när jag sa att jag inte har varit ditt sedan jag flyttade. det är som ett känsligt ämne för mig. jag vet inte om  jag orkar fara och kolla på huset. det kommer inte hända än. men en dag har jag bbestämt mig för att åka dit. hoppas bara att jag kommer vara redo då.

gud det känns som att ni tror nu att det har hänt något fasligt och hemskt där. men saken är inte det. det är bara att jag bode på en bondgård tills sommaren mellan sexan och sjuan. då flyttade pappa ihop med sin ny. några år efter det så dom farmor och sedan flyttade mamma från det smhälle som jag har bott i sedan jag föddes.

nu bor jag i smma stad med långt ifrån mitt barndoms hem och byn där jag växte upp utan några problem.

önskar att jag kunde gå tillbaka till den tiden och börja om. men jag vill ändå ha det liv som jag har nu. jag skulle vilja sudda ut dom fem åren och några innan då mamma och pappa skildes.